Språkvariationer
I texter från iaaam, oftast romaner (böcker), så förekommer ett antal ord som stavas annorlunda från hur flera skulle kunna uppfatta att de borde stavas. För de nyfikna så har vi här en lista på de språkvariationer som vi har valt, med motiveringar varför.
"Väll"
Det är väl att våra läsare inser innebörden av detta ord. För det gör de, väll?
Vi har valt att göra skillnad mellan ordet för någonting bra, "väl", och när man använder det som förstärkning, "väll".
Detta på grund av att innebörderna ofta används olika, samt oftast låter olika.
Och det är väll för väl?
"Schanger"
Nog är det lite sorgesamt att ändra denna stavning efter att i högstadiet ha fått det klart klarlagt hur detta högst avancerade ord ska stavas.
Anledningarna är att dess ursprung inte längre stämmer överrens med hur det används. Från början är det ett franskt ord, som stavas likadant, och uttalas på typiskt franskt vis med "mjukt g" och "nasalt e", följt av ett "r långt bak i halsen" som inte ger mycket plats åt det avslutande e't. Den fonetiska beskrivningen ser ni övertill. Ordet betyder ungefär "sort" eller "typ".
Känns det igen på hur det uttalas i svenskan? Det tycker inte vi.
Därför har vi valt att ändra stavningen.
Vi på förlaget som har lite osmickrande drag får helt enkelt hitta annat att känna oss stolta över att vi kan stava till.
"Cyckel"
Inte åker vi alltid i en cykel, dvs runt, runt, när vi cycklar. Nej, när vi går i en cirkel så cyklar vi, och när vi använder en cyckel, så cycklar vi.
Ursprunget av engelskans "bicycle" tackar vi för och går vidare. Eller cycklar vidare, rättare sagt. Thanks, mate.
"Kommatecken innanför citat," sa vi.
I svenska texter är det ju väldigt populärt att ha kommatecknet utanför citatet, när det är någon som har sagt något. Vi själva tycker att kommatecknet borde få vara med sina kamrater, utropstecken och frågetecken, innanför citatet. "Tycker ni så?" frågade en. "Vi tycker så!" svarade vi. "De tycker så," stod det senare i tidningen.
Och så tycker vi att det ser bättre ut. Så pass fåfänga är vi.
"-dt"
En rädd person. Ett rätt barn? Visst kan detta barn vara korrekt, men i den här meningen var det inte det som var avsikten att beskriva. Rekommendationen är oftast att skriva om meningen och undvika.
"Undvika? Nä, kom på en lösning!" tyckte vi.
På grund av detta använder vi "dt"-ändelse på ord som kan förväxlas:
Ett vidt landskap till skillnad mot ett vit-färgat. Ett barn som har skrämts är rädt. Några som har haft en vägledare har ledts någonstans, istället för att ha fått ett leende riktat mot sig.
"Svenskalärare"
Då och då hör eller läser vi om idén att yrkesutövaren som lär ut svenska skulle benämnas med en brist på "a". Likadant med engelska, tyska o.s.v.
Nä, en "svensklärare" skulle lära ut hur man blir svensk, medan en lärare i språket svenska är en "svenskalärare". Skärp er :)
Har ni undringar?
Kontakta oss gärna! Klicka här så kommer ni till kontaktformuläret där ni kan skicka ett mejl till oss.